bubbe

Än en gång kan jag konstatera – semifinalen bäddar för sensationer. Med så få tittare som ser på programmet och dessutom så få som dessutom röstar så kan vad som helst hända. Och det händer… En rad överraskningar väntade i kulissen och slog i alla fall mig med häpnad…

Favoriterna föll som käglor i semifinalen. Det blev nästan strike bland dessa. Belgien föll efter ett uselt framträdande, där Kate mest såg ut som om hon oengagerat poserade för en Playboyfotografering. Slovenien och Estland åkte oförtjänt ut efter mycket bra framträdanden. Slovenien är fortfarande en av mina stora favoriter i årets startfält. Hur kunde dessa låtar slås ut av Armenien och Turkiet? Sedan var publiken oerhört osportsliga mot Islands Silvia Night. Det bidrog säkert till hennes mediokra framträdande och misslyckande att kvala in.

Det fanns en hel del glada överraskningar också. Jag är särskilt glad att Europas TV-tittare tog till sig Irland och Litauen. Två låtar som jag tagit till mitt hjärta, trots att de var totalsågade av alla experter inför semifinalen. Det finns hopp trots allt. Ett annat glädjeämne är den kvinnliga programledarinnans perfekta engelska. Tänk bara på Ruslana i Kiev och operasångerskan i Riga. Grekland, vi tackar er för amerikanska Maria Menounos!

Vilka låtar saknar jag då i finalen förutom Slovenien, Island, Estland och Belgien. Jag hade själv inte haft något mot Monaco och Polen i final. De gjorde mycket proffsiga framträdanden och lyfte sina låtar ordentligt.

Gladast är jag i alla fall för Carolas genomproffsiga och urläckra presentation av Invincible. Framträdandet höll en helt annan klass än i Globen. Hela produktionen var smakfullare, mer genomarbetad och mer internationellt gångbar. Nu har mitt hopp tänts inför lördagen, trots att jag helst ser ytterligare en grekisk vinst. Men nu slår Carola Ryssland och de andra b-favoriterna med hästlängder. Nu känns det som om det står mellan Grekland. Rumänien, Bosnien-Hercegovina och Sverige. Den stora outsidern är Danmarks glada och insmickrande twist. Visserligen stärkte också Bosnien sina kort i semifinalen, men det känns ändå inte som om den ska räcka hela vägen fram, och rumänen har vi ju ännu inte sett på scen så vi vet inte om han flippar eller floppar. Fullblodsproffset Anna Vissi kommer att äga scenen, och slåss hårt för segern.

En rent allmän reflektion inför kvällens final är att kvalitén i semifinalen var långt högre än vad den är bland de direktkvalificerade låtarna ikväll. En annan slutsats som jag drar är att vi kommer att få se stora överraskningar även ikväll. Storbritannien kommer nog att slåss i toppen, tack vare lolitakörerna. Den stilettklacksägande kroatiskan kommer att göra ett superframträdande och kommer att slå sig in bland de tio när hon i stället borde slåss om sistaplatsen. Ja jag fruktar vad som ska komma att hända! Låter jag desillusionerad – inte alls. Eller? De telefonröstande européerna kostade mig 800kr i förlorade insatser på semifinalresultatet trots att jag tyckte jag spelade hyfsat safe. Så jag satsar inte en krona inför ikväll - tror jag i alla fall!

Men trots min besvikelse så kan jag inte annat än att älska Eurovisionsschlagern. Vilken show, vilken glamour och vilken stämning det är. Vi förbrödras i en gemenskap och älskar att hata varandra! För visst är det så att vi svenskar kan ta ganska så mycket bara vi exempelvis blir bättre än norrmännen. Och skulle de råka gå och vinna så gläds vi trots allt med dem, för någon svensk brukar ju vara inblandad i deras framgång. I år sköter vi ju fläkten!

Slå er ner framför TV:n ikväll och njut av två timmars underbar show, och sedan en alldeles för långdragen men förhoppningsvis spännande omröstning. De senaste åren har ju spänningen levt kvar långt in i omröstningen. Det roligaste med ESC är ju trots allt att tillsammans med vännerna kommentera dålig sång, smaklösa kläder och förskräckliga scenshower samtidigt som man får tillfälle av att njuta av europeiska guldkorn som kan kanske aldrig kommit i kontakt med annars. Det är förklaringen till fenomenet Eurovisionsschlagern! Den har hållit i femtio år och bör nog hålla ett bra tag till – mycket tack vare vår svenske Svante Stockselius som lyft ESC till nya höjder! Så slå er ner, förfasas och njut! Det ska jag göra!