bubbe

Låtarna betygssätts  följande kategorier:

1 Själva låten

2.Framförande

3. Internationell potential

4. Helhetsintryck

1. Sing for me / Andreas Johnson

Ett riktigt härligt svenskt popsnöre till låt som sprider glädje och optimism. Refrängen sitter som gjuten och det är där lyftet i låtet finns. I övrigt passerar verserna lite revy utan att göra sig särskilt påminda, mer än som en doft från flydda tider. En låt i sextitalsanda som kan funka riktigt bra i Aten också! Andreas Johnsson känns som artist ett yrväder och en frisk fläkt i tävlingen, även om jag inte alls gillar hans röst.

En riktigt medelhavssmäktande fransk vals i chanson-anda som är mycket vacker men samtidigt det stora sömnpillret i årets final. Det är vackert, sentimentalt och smäktande, men det räcker inte alls. Det finns ingen glöd och passion bakom den leende fasaden. Det är bara yta! Förstår fortfarande inte hur denna kunde komma med till Globen. Björn Kjellman bär upp låten med sitt namn och det har ju hittills räckt förvånansvärt långt. Ett plus för kvällens vackraste text! Lägg också märke till kvällens tråkigaste framförande,

En fräsch lite tyngre schlager från Skara som överraskar positivt med sin kaxiga attityd. Tillsammans med Kickis låt är detta de enda riktiga schlagerlåtarna i startfältet. Ägnar sig Linda dessutom åt sången i stället för åt en alltför kaosartad scenshow kan det här bli riktigt bra. Fyndig text och läckra vändningar i låten gör att det här blir klart godkänt. Men tyvärr är linda för blek som artist för att ro det här i land.

Detta är både bra och riktigt, riktigt dåligt på samma gång. En helt okej lite hårdare sak som ändå har ett ordentligt handtag som gör att man rycks med, men som samtidigt inte lämnar minsta bestående minne när den väl klingat ut. Med tanke på monsterrockarna ”Lordi´” som Finland skickar skulle detta vara katastrof i Aten. Så låt The Poodles bli ett minne i schlagerhistorien.

Detta är för mig en av årets stora besvikelser. Carlssons låt känns lite platt och konstruerad och utan den hitkänsla som man är van vid. Detta känns som något som blev över från GES-tiden och nu dammats av för Magnus. Det riktiga lyftet saknas och förändrar inte Melodifestivalhistorien på något sätt. Sedan levererar Magnus låten på ett trist, oengagerat och nästan kyligt sätt. Men en sak är säker, texten är bättre än resten av låten.

Här är en av mina stora favoriter ikväll. En riktigt härligt bluegrass-doftande countryschlager i kvällens mest positiva framförande. Hela paketet andas kvalitet och ren musikerglädje. Tyvärr är verserna i svagaste laget för att detta skulle hålla hela vägen fram i Aten, men detta kompenseras med råge av refrängen och jag måste medge att jag gärna skulle ge Rednex en chans i Aten. Jag är glad länge efter att sista ackordet klingat av, och det är ett bra tecken. En sak är säker om vi skulle skicka Rednex till Aten och det är att vi skulle märkas, i alla sammanhang! Vi skulle sticka ut!

Endera så är det för att jag haft för höga förväntningar på Carolas låt innan festivalen eller så är låten i svagaste laget för jag är inte odelat positiv. Det känns inte helt fräscht låtmässigt och det känns tyvärr som om hela alltet bygger på Carolas ytstrålning och hennes starka röst. Trots detta så är det TOTAL VINSTVARNING här! Helheten är mäktig, och byter Carola bara kläder till Aten så kan det bära långt. Men innerst inne vill jag se en annan vinnare. Störs otroligt i låten av saker som ” Det är den värld vi lever i ii iii iii i iii” i den här låten. Det här är inget gediget schlagerhantverk, utan känns på många ställen som ett hafsverk , speciellt när det gäller texten.

Detta är låten som inte skulle behövt ta vägen via andra chanson för att nå Globen. ”The name of love” är en riktigt pampig melodi med klara internationella kvaliteter som skulle kunna gå riktigt bra i Aten. Man skulle kunna önska sig mer utspel av Magnus på scen. Just nu är det detta nummers stora svaghet. För musikaliskt är detta ett av kvällens starkaste nummer. En riktig mördar refräng som ger mig rysningar och gåshud!

Äntligen en riktig kvalitetsschlager som får en att återfå tron på 80-talet och riktiga melodislingor. Det här är en riktigt Kikki-låt som känns genuin och äkta, och som framförs med en trovärdighet som man inte hittar i något av de andra bidragen. Detta skulle naturligtvis vara helt chanslöst i Aten men här i globen så funkar det mycket bra. Kikki och hennes låt är värd en bra placering. Jag blir bara varm inombords av det här och njuter av varje sekund. Detta borde bli en monsterhit på Svensktoppen!

Detta är en låt som jag är otroligt kluven inför.Jag älskar låten samtidigt som jag tycker den är otroligt simpel och insmickrande och utstuderat konstruerad. Men jag kapitulerar nog ändå och vill se den här som kvällens vinnare. Och detta mycket beroende på att den utstuderade konstruktionen gör den så fruktansvärt effektiv. Det känns som en enda lång refräng vilket är genialiskt när Europas teleröstande TV-tittare ska höra låten för första gången. Att den sedan kommer att kännas uttjatad efter ett antal lyssningar hinner de ju inte upptäcka. Detta år låten som kommer att bli en internationell hit oavsett om vi skickar den till Aten eller inte.