bubbe

Nu när jag var i Göteborg och upplevde den fina julstämningen genom att höra julsånger, som den levande sjungande julgranen sjöng i en park vid avenyn som ekade över nejden och nådde oss där vi stod utanför restaurangen och väntade på Anders, och sedan någon timme senare passerade Brunnsparken med taxi så fick jag en stark upplevelse. Den här julsången gjorde sig påmind och mina tankar gick till alla dem som är ensamma över julen eller inte har möjlighet att få dela vår julfrid och julglädje utan lever i fattigdom och misär.

I sådana stunder önskar man att man kunde göra mer. Frivilligorganisationerna, t.ex. Stadmissionen, gör enorma insatser för dessa människor. Kyrkorna gör också ett fantastiskt arbete. Men visst är det ett misslyckande att vårt samhälle är uppbyggt så att människor hamnar i utanförskap. Och inte lär det bli bättre under de kommande åren, tyvärr.

Läs texten och fundera på vad du kan göra!

~ Jul ~ Snowstorm ~

Nu är det jul igen och alla ljusen tindrar.
Snögubbar överallt och lyktor i varje park.
Mot den bitande kylan får vi julklappar som lindrar.
Aldrig på året är gemenskapen så stark.

Men det är någon i Brunnsparken som gråter.
Som ser julen i annat perspektiv.
Som är ensam när skuggor kommer åter.
Och förmörkar tanke, själ och liv.

Kommersen är blomstrande, vi fyller önskebrunnar.
Och nästan överallt från största hus,
till minsta skjul står skinkan på bordet,
och det vattnas i våra munnar.
Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.

Men det är någon i Brunnsparken som gråter.
Som ser julen i annat perspektiv.
Som är ensam när skuggor kommer åter.
Och förmörkar tanke, själ och liv.

Juldagsmorgon, solens första strålar träffar taken.
Och eldens sista låga flämtar svagt i våran spis.
Men det är inte bara Tomten som är vaken,
någonstans i stan blir tårar till is.

Det är någon i Brunnsparken som gråter.
Som ser julen i annat perspektiv.
Som är ensam när skuggor kommer åter.
Och förmörkar tanke, själ och liv.

Lägg särskilt märke till dessa textrader:
<i>Mot den bitande kylan får vi julklappar som lindrar.
Aldrig på året är gemenskapen så stark.
Men det är någon i Brunnsparken som gråter.
Som ser julen i annat perspektiv.
Som är ensam när skuggor kommer åter.
Och förmörkar tanke, själ och liv.</i>

Visst är det så att gemenskapen är stark, men det tydliggör ju än mer skillnaden mellan dem som befinner sig i en gemenskap och dem som återfinner sig själva utanför all gemenskap. Visst kan livet vara grymt!

En annan stark del är följande:

Juldagsmorgon, solens första strålar träffar taken.
Och eldens sista låga flämtar svagt i våran spis.
Men det är inte bara Tomten som är vaken,
någonstans i stan blir tårar till is.

Det är någon i Brunnsparken som gråter.
Som ser julen i annat perspektiv.
Som är ensam när skuggor kommer åter.
Och förmörkar tanke, själ och liv.

Just passagen om tårar som blir till is får det att knipa till extra i hjärtat. Tänk att det verkligen finns en sådan  verklighet.

En liten dröm jag har vore att få läsa denna text på julottan och få hålla en kort betraktelse över texten som en påminnelse om julens innersta budskap och om behovet att hjälpa vår nästa och skänka ljus i deras mörker. Det skulle kännas stort, vackert och betydelsefullt.