bubbe

Tittade igår på reprisen av partiledardebatten i TV och slogs av en sak framför allt. nämligen den totala avsaknaden av visioner hos samtliga partiledare. ingen målade upp en bild av det samhälle som de ville uppnå och vilka värderingar som ligger till grund för denna vision. De som närmast snddade vid detta var Göran Persson och Maria Wetterstrand som ändå försökte klargöra människosyn och djupare grund för sina ställningstaganden. Den harmlösa Maud Olofsson gjorde också ett försök när hon började tala om drömmar, men sen kunde hon inte knyta ihop påsen utan man kände bara att det hon drömmer om är makten.

Det andra som slog mig är hur utslätad svensk politik är. Både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt stod där och såg ut som trötta och ledsna Sankt bernhardshundar. måste säga att maria wetterstrand mer och mer växer både som politiker och som person. hon känns äkta och genuin. Svensk politik behöver profiler och politiker som har mod att vara människor.

Vi får hoppas att valtemperaturen höjs närmare valet. och att visionerna blir tydligare just nu känns det som om valet står mellan bibehållna ersättningsnivåer och sänkta rsättningsnivåer, inte mellan det goda samhället med en positiv mäniskosyn eller kapitalets behov av billig och lojal arbetskraft. För det är vad valet trots allt handlar om - om vi vill ha ett samhälle byggt på arbetarnas eller kapitalets villkor.

Skiljelinjerna mellan blocken och partiernamåste bli tydliga! Annars kommer soffan skörda allt fler röster!