bubbe

Trodde verkligen inte i morse att den här dagen skulle sluta så här. Fick beskedet om din död i kväll. Fick imorse veta att det rörde sig om dagar, men ville inte riktigt tro på det. Men nu gick det ändå fortare.

Det känns fruktansvärt konstigt att tänka sig att du inte längre kommer vara ibland oss. Den värme och optimism som du spred omkring dig kommer jag att sakna så otroligt mycket. Jag kommer också att sakna det stöd och alla tips du kom med och alla svar på de frågor jag har. Det var många gånger som du lugnade mig och fick mig att oroa mig för allt. Jag minns särskilt en gång när jag var så himla oroad över att vi lånade till kommunens drift. Du sa helt lugnt och coolt: "Skillnaden mellan dig och mig är att du pratar om att du gör det. Det har vi gjort i många år, utan att säga det." Så lugn och så avslappnad. Det var din stil.

Det känns bitter att inte få chansen att säga allt det här till dig, men jag hoppas att du ändå visste om hur mycket du betydde och hur mycket jag uppskattade dig som människa. Men jag finner ändå tröst i några ord som Dan Hylander skrivit i sången "Stormens öga". Jag tar det hela fritt ur minnet och det är nog mycket möjligt att jag mixar verserna. "

Det finns en plats dit tankarna går när oron vägrar att vika, en stilla tjärn där sinnet får ro. Där hörs de ord som aldrig har sagts, där ser du gömda tårar."

Just så känns det idag att jag vill tro att det är. Att du där du nu befinner dig kan se och höra det som aldrig har sagt eller setts.

Per - du kommer alltid finnas kvar i mina minnen, i mitt sätt att sträva efter att vara en lika god människa och politiker som du var. Men framförallt kommer jag att bära med mig alla de ljusa minnen som jag delat med dig. Och redan nu när jag tänker på de, så skingrar de mörkret och förtvivlan.