bubbe

Ja då var årets schlagerkväll på Pride över och den var riktigt bra även om det känns som om den var nog så mainstream i år. Borta var allt vad hardcore-schlager heter och det absoluta beviset på det är väl ändå när man presenterar Anabel Condé med Vuelve conmigo från 95 som hardcore, och inte ens låter henne sjunga La mirada interior som hon körade på i årets festival, då för Andorra.

I artistutbudet märktes på den internationella fronten Lumenitha Anghel från Rumänien, Nicole från Tyskland, Xandee från Belgien, Bobbysocks. och CatCat från Finland.

Men det var ändå det svenska fältet man satsat mest på. Det var kära återseenden med Fredrik Willstrand, Annica Burman, BelAir, Anders och Karin Glennmark. Bland de mer aktuella artisterna såg man Anne-Lie Rydé, Linda Bengtzing, Caroline Wennergren, Cecilia Vennersten och Nana Hedin.

Framförallt var det ett år för återförenanden. Kicki Danielsson och Elisabeth Andreassen sjöng ihop, och de återförenades dessutom med Lasse Holm i Sweets'n'Chips. Det märks tydligt en kväll som denna att Kicki är en av gayvärldens stora älsklingar. Allt hon gör möts med enormt jubel. Det blev även reunion för Bobbysocks.

Men kvällen tillhörde trots allt en artist som publiken fullständigt lyfte till den klarblå skyn. Det var Arja Saijonmaa. Kvällens stora höjdpunkt, som dessutom varit en våt dröm ända sedan delfinalen i Skellefteå, var att få höra Arja sjunga "Om natten" som Jessica Folcker fick göra sedan Arja i stället valde låten "vad du än trodde så trodde du fel". Det gick rysningar längs ryggraden och jag hoppas verkligen att Arja spelar in den i framtiden. det kommer i så fall att bli en klassiker. Självklart fick Arja framföra "Högt över havet", och publiken gav sig inte förrän hon gjort den som extranummer när hela showen var slut. Hon sjöng så klart också "Vad du än trodde..." och det stod solklart att ingen annan än hon skulle kunnat göra låten rättvisa. Men det skulle varit underbart att också fått höra "Samma himmel, samma sol" . Det hade varit hardcore om något. Om nu någon, som är helt normal och inte schlagernörd, undrar vad det är för sång så är det den som var förstareserv 1989 och som jazzade ut och in i finalen när Sveriges Television inte kunde bestämma sig om Liza Nilssons låt skulle diskas.

Kvällens programledare var också otroliga. Mark Levengood gör ju allt bra och Pecka Heino är ju alltid lika cool men HÖJDPUNKTEN där var ändå Thomas Lundin från Finland (känd från förhandsvisningsprogrammen inför Eurovision Song Contest). Thomas är snygg, sexig och underbart rolig. Låt honom ensam ta hand om såväl värdskapet på Schlagerkvällen som programlederiet i förhandsvisningarna nästa år. Det är ett krav:-)

Sedan en uppmaning till Annica Billström, min kära kollega här i Stockholm,: Se till att tunnelbanan går som helg under hela Priden. Tack vare att tunnelbanan slutar gå så tidigt så missade jag större delen av schlagerfesten på Mondo. Och det kan jag garantera att jag inte gör om nästa år. Bara det lilla jag hann vara med om var en höjdare!!! Kolla bara in detta! http://www.qx.se/nyheter/artikel.php?artikelid=3836