bubbe

Då är det dags för Stockholm Pride igen. För många är det ett tillfälle till partý och nöjen men det ärockså ett ttillfälle för manifestation och eftertanke. Kampen för de homosexuellas rättigheter har pågått under lång tid och är inte i mål ännu. Precis som demokratin måste vinnas varje dag så måste de mänskliga rättigheterna också vinnas om och om igen.

För mig är Priden framföraltt en manifestation av min möjlighet att få känna mig hel som människa. Europride 1998 var av avgörande betydelse för mitt val att leva hel och öppen. Det fick mig att kliva över den till synes overvinneliga tröskeln ut ur garderoben. Den samhörighet och tillhörighet som jag kände under Pride-veckan var otrolig. Den hopplösa känslan av utanförskap fick äntligen ge vika.

För oss som lever i små samhällen där det inte finns någon naturlig "gayscen" ärPriden än mer viktig eftersom den erbjuder en möjlighet till kontakt med gayvärlden. Det är lagomt anonymt för att du ska våga dig dit, även om du är osäker och "rädd" och tillräckligt liten för att du snabbt ska upptas i gemenskapen.

Jag minns min kompis Marias beskrivning av det omvända utanförskap spom hon kände när hon som hetero besökte parken. Känslkan av att inte vara i enlighet med normen gjorde stort intryck på henne och jag tror att det är ett minne hon bär med sig än idag. Fler heteromänniskor borde nog få chansen att uppleva denna känsla.

Jag ser i alla fall fram mot en rolig och intensiv vecka! Sedan är det ju självklart så att Schlagerkvällen är veckans höjdpunkt, och det som har den starkaste dragningskraften på mig.