Min melodifestivalblogg
Min melodifestivalblogg hittar ni på Norrbottens-Kuriren.
Ni kan klicka här så kommer ni dit eller använda den här adressen :
http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggare.aspx?blogg=3166122
Som bonus har ni mina tidigare inlägg på Kuriren här (men de kommande får ni läsa på Kurirens hemsida):
Äntligen melodifestivaldags igen!
- den 7 februari 2008, kl 11:58
Tänk ändå vad tiden rusar iväg. När de tävlande bidragen presenterades i höstas så kändes den 9/2 som ljusår bort och nu är vi redan där.
På lördag smäller det nämligen. Första deltävlingen går av stapeln i min favoritstad, nämligen Göteborg. Jag önskar verkligen att jag ahde haft tid och möjlighet att vara där på plats, men det är bara att inse livets realiteter och finna sig i att inte komma ifrån utan att få följa det hela på distans.
För ett par år sedan hade jag förmånen att för en annan tidnings räkning få följa en deltävling i Göteborg på plats och även följa den stora finalen i Globen. Tänk att jag dessutom hade turen att i den delfinal jag följde så tävlade såväl Carola, Sandra Dahlberg som Roger Pontare. Det var en fantastisk upplevelse att få vara med på "insidan" så att säga.
Tanken är att jag ska komma med lite tankar kring årets melodifestivalcirkus, och även komma med lite rapporter inför de olika deltävlingarna. Jag kommer säkert också att skriva lite om forna uttagningar och minnen från förr. Har ni frågor eller funderingar så hoppas jag att ni hör av er till mig på mail: [email protected]
Vi hörs!
Bubbe
En första rapport
- den 8 februari 2008, kl 05:54
Här kommer lite aptitretare inför helgens final, så att ni kan börja fantisera om vad som kommer att vänta. Detta utan att varken jag eller ni har hört låtarna. För två år sedan var situationen en annan. Då hade jag lyckats komma över alla låtar, utom jokrarna, i förväg. Så då kunde jag ju faktiskt ge bättre omdömen.
Nu kan ni, och jag, för första gången lyssna på låtarna eller, efter ett tydligen lyckosamt lobbyarbete från skivbolagens sida och till förtret för oss vanliga Svenssons, rättare sagt 60 sek av varje låt från och med kl. 15.00 imorgon. Det är synd att marknadskrafterna kan förstöra det här för oss. Tidigare fick vi ju höra låtarna på lördagen mitt på dagen så vi kunde fundera fram till kvällen innan vi bestämde oss. Men vi får hoppas TV tar sitt förnuft till fånga och tänker på oss, tittarna och lyssnarna dvs de som Melodifestivalen faktiskt är till för, och låter oss lyssna till låtarna i förväg. Men de snuttar som nu kommer att finnas för lyssning hittar du på: www.svt.se/melodifestivalen
Men nu till lite beskrivningar av vad vi kan vänta oss. Detta bygger på beskrivningar som bekanta till mig berättat efter att ha varit på plats på repetitionerna i Göteborg, men också på vad journalisterna skriver.
The Poodles & E-type, Line of fire
Enligt rapporterna från repetitionerna så ska E-Types och Poodles låt vara den typ av låt som ska ses och upplevas live. Det är tydligen ett uppträdande som dryper av energi och Jacob och E-Type ska tydligen studsa omkring på scenen med en enorm frenesi. I enlighet med alla förväntningar så blir det tydligen mängder med pyroinslag, och redan i introt ska tydligen de första gå igång, för att riktigt kulminera i slutet av låten. Men låten då? Det är ju trots allt den som ska tävla. Ja det är väl i mycket vad man kan förvänta sig om man korsar The Poodles med E-Type.. Det ska tydligen vara en gitarrintensiv låt i högt tempo som ska ligga mer åt pop-hållet än vad man kunde vänta sig. Eurotechnon är tydligen nertonad och refrängen är inte lika klockren som E-Types refränger brukar vara. Det blir något som verkligen fungerar och som kan bära mycket långt. En klar aspirant på en direktbiljett till Globen
Face -84, Alla gamla x
Enligt källor ska det enda man egentligen kommer ihåg av denna låt vara en stor hönsnätbur på scenen Ändå ska det vara så att låten på något märkligt sätt biter sig fast vare sig man vill det eller inte. Däremot är sången tydligen väldigt skakigt och risken är uppenbar att det låter ännu skakigare när några miljoner sitter och tittar på lördag. Det här ska vara en låt som börjar ösigt med ett klassiskt dansbandsintro som sedan går över i en mycket stillsammare verssom andas en viss 60-talstouch. Låten beskrivs närmast som en dansbandsklyscha med klassisk dansk tonartshöjning dvs att tonartshöjningen kommer genom att första raden i refrängen sjungs förutom något ord och sedan kommer höjningen när denna rad sjungs en andra gång då i sin helhelhet. Det här ska vara låten med en text som är långt mer begåvad än melodin.
Velvet, Deja vu
Enligt mina vänner i Göteborg ska denna låt vara ganska mainstream och kommer att kräva ett bra framträdande för att sticka ut ur mängden. Velvet gör tydligen ett mycket bra framträdande där hon omges av tre dansare. Detta borgar tydligen för ett modernt och proffsigt framförande. Enligt, mina mycket kritiska vänner, så följer mesta standardmallen till punkt och pricka för ett effektivt dansnummer. Den här låten skulle de flesta länder böna och be om att få ha med i sin nationella uttagning, men vi svenskar är ju bortskämda med kvalitet i våra uttagningar och brukar rata sådant som mycket väl kunnat vinna i andra länders uttagningar. Låten... Ja det är enligt beskrivning eurodiscopop med Abba-influenser där en ganska anonym och lugn vers kombineras med en typisk dunka-dunka-refräng.
Brandur, Lullaby
Det här ska tydligen kunna vara årets svar på "I remember love", fast i en ännu mer avskalad version med bara sång, kör, piano och stråkar. Inledningen är om möjligt än mer enkelt arrangerad än resten av låten. Tankarna går till "I'm not afraid to move on" (Norge 2003). Låten sägs vara lite "svår" med knepiga ackordvändningar och kommer att kräva ett antal lyssningar för att fastna. Brandur sägs ha en pojkaktig charm och en mycket bra röst och det kan gå bra - om någon minns låten. Men problemet med låten är alla dessa ackordvändningar och abrupta avbrott som gör att låten tappar rytm vilket gör det lätt att tappa intresset.
Michael Michailoff, That's love
Detta är en låt som ska vara förbluffande lik Karl Martindahls "Love turns water into wine" (om ni nu minns den). Det ska uppenbart osa 60-tal över denna låt som ändå går spårlöst förbi redan innan den är över. Detta trots att Michael tydligen ska utnyttja scenens många olika delar på ett skickligt sätt och gör det bästa av låten.
Amy Diamond, Thank you
Amys elektroshufflepop (...inte mitt uttryck) ska tydligen vara en korsning mellan Jill Johnsons countrystuk och Britney Spears senaste alster. Föreställ er det om ni kan och ni har en ganska bra uppfattning om hur Amys bidrag låter. Det ska tydligen påminna om mycket av det man idag kan se och höra på MTV. Versen är enligt mina källor bättre än refrängen som känns något ryckig, och låten känns på många sätt modern. Amy och hennes fem dansare gör enligt uppgift ett väl koreograferat nummer där de lyckats få med det mesta. Amyhar tydligen lätt för att få med sig publiken med sina handklappar och handvinkningar á la "Bye bye baby" (den finska låten från 1994). Amy Diamond är verkligen ett proffs och kommer inte att göra någon besviken. Låten ska vara sjukligt smittsam. Jag har bara ett problem med det här. Jag avskyr Amy Diamond. Men tror ändå hon tar sig till Globen på lördag.
Suzzie Tapper, Visst finns mirakel
Suzzies bidrag är uppbyggd enligt klassiskt schlagerrecept med en lugn första vers och refräng och med en intensitet som därefter bara ökar för att kulminera i den typiska höjningen efter sticket. Låten är melodisk och mollstämd och både sång, melodi och text för tankarna till Eva Dahlgren. Detta ska vara kvällens vackraste bidrag och det bidrag jag tror kan skrälla. Uppträdandet lämnar visst mer att önska men vi har sett Maltesiskorna stå i princip stilla på scen och sjunga magiskt vackert och sedan vara med i slutstriden i Eurovision Song Contest. Så räkna inte bort Suzzie Tapper på lördag kväll.
Christer Sjögren, I love Europe
Detta ska tydligen andas grisfest om man ska tro mina vänner. Efter att de har sett Christer repetera under torsdagen så kan de bara konstatera att han fullständigt saknar självdistans. Han framför denna dansbands-calypso till synes fullt på allvar. Det finns enligt mina vänner egentligen ingenting som skiljer den här låten från någon parodi som Galenskaparna & After Shave kunde ha gjort. Med min erfarenhet om hur kritiska de är, och med min erfarenhet av hur de första deltävlingarna brukar gestalta sig, så är jag inte lika övertygad om att man kan räkna bort den här tysk- och Schnappi-inspirerade dansbandsschlagern á la Papaya Coconut med trumpeter i bakgrunden. En svensk lördagkväll kan det mycket väl gå hem.
En snutt är bättre än ingenting
- den 8 februari 2008, kl 21:11
Men jag är fortfarande sur på TV för att vi inte fårt höra hela låtarna. Det är svårt att ge en rättvis bild av låten när man inte får höra hela låten.
Skärpning till nästa år SVT!
Men ska ändå försöka ge en bild av vad jag tycker.
The Poodles & E-type, Line of fire
Den här låten saknar lite av den energis om jag väntade mig. _Men den kommer ändå att ta sig direkt till Globen. Det är välkomponerat. Det är genomtänkt. Det är snyggt. Och låten funkar verkligen och jag VILL att den ska gå direkt till Globen. Jag hoppas verkligen att Birgitta Persson i Överkalix läser detta så att jag äntligen kan bli förlåten för att jag inte gillade The Poodles förra gången de tävlade. Nu gör de nåt bra och det ska de ha all cred för!
Face -84, Alla gamla X
Det här känns som om man hört det många gånger förr. Det är en enkel vers och en lika enkel refräng med kända tongångar. Men ändå känns det fräscht och charmigt. Och det måste bero på deras röster. Hoppas bara att det håller live på scen. Det här kan mycket väl överraska imorgon och ta sig till Kiruna.
Velvet, Deja vu
Kan inte annat än ÄLSKA den här låten. Den här kommer att gå varm i min CD-spelare när CD:n kommer ut. Det är en snygg vers och en synnerligen snyggt producerad refräng. Det här är lagomt kyligt med ett bra driv och tillsammans med en snygg scenshow så kommer det här att bli MYCKET BRA! Jag önskar att den här kunde peta ut Amy Diamond från direkttåget till Globen men det lär inte hända. Men å andra sidan? Jag kommer att få se Velvet i Kiruna. Alltid någon tröst!
Brandur, Lullaby
Visst är det vackert, men jag kan ändå inte jaga ut en sak ur mitt huvud. Jag kan bara tänka på Islands praktfiasko ifjol med samma låt och samma röst. Det var minst lika vackert och suggestivt. Men det funkade inte då för Eirikur med Valentines lost och det lär inte funka nu heller för Brandur med Lullaby. Men snyggt sjunger han minsann.
Michael Michailoff, That?s love
Det finns bidrag man undrar hur de kunnat komma med. Och det här är ett av dem. Det är visserligen ingen kalkon men det är bara trist och själlöst. ?Love turns water into wine? med Karl Martindahl var ljusår bättre. Den låten hade driv, och Karl var både charmig och hade scennärvaro. Men allt det saknas här.
Amy Diamond, Thank you
Efter att ha läst allt om hur Amy totaldominerar i Göteborg och låtens kvalitéer så kan jag inte annat än bli FRUKTANSVÄRT BESVIKEN. Visst känns det modernt och fräscht. Men ändå är det bara trist och SLÄTSTRUKET. Men nog kommer hon att ta sig till Globen. Därom tvekar inte ens jag för alla kidsen kommer att ringa som galna. Men det är inget jag vill. Jag vill ha Velvet dit i stället. (Eller Suzzie?)
Suzzie Tapper, Visst finns mirakel
Ja och om de finns så kan Suzzie kanske knipa en direktbiljett med denna ståpälsrysare till låt. Det är så innerligt, så utlämnande vackert, så naket och så otroligt gripande och framförallt så känns det här ÄKTA! Att Suzzie sedan har en underbar röst gör inte det hela sämre. Det här är annat än Marie Lindberg. Det här kan bli en totalskräll imorgon, och jag måste erkänna att jag inte skulle gråta minsta skvätt över det. Ser hellre Velvet slagen av Suzzie än av Amy. Men innerst inne tror jag att Suzzie får göra Velvet sällskap till Kiruna.
Christer Sjögren, I love Europe
Det här är helt enkelt MYCKET VÄRRE än jag i mina värsta stunder fruktade. Att det sedan kan gå hem i lördagssofforna skrämmer mig faktiskt. Det här vill jag verkligen inte visa upp för resten av Europa. Det känns inte ens som om det skulle ha funkat på 70- eller 80-talet ens. Det här är bara PINSAMT och PATETISKT. Men VARNING? Refrängen sitter som smäck!!!
Mitt tips just nu inför morgondagen:
Till Globen:
Amy Diamond
E-Type & The Poodles
Till Kiruna:
Velvet
Suzzie Tapper
Vad jag skulle vilja:
Till Globen:
E-Type & The Poodles
Velvet
Till Kiruna:
Suzzie Tapper
Face-84
Dagens varning:
Är det tillräckligt många vinterfrusna, salongsberusade, flåshurtiga och nostalgiska "Semestersvenskar" som tar upp telefonen imorgon kväll så går Christer Sjögren direkt till Globen. Och då lär jag få se E-Type & The Poodles i Kiruna.
Ni kan klicka här så kommer ni dit eller använda den här adressen :
http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggare.aspx?blogg=3166122
Som bonus har ni mina tidigare inlägg på Kuriren här (men de kommande får ni läsa på Kurirens hemsida):
Äntligen melodifestivaldags igen!
- den 7 februari 2008, kl 11:58
Tänk ändå vad tiden rusar iväg. När de tävlande bidragen presenterades i höstas så kändes den 9/2 som ljusår bort och nu är vi redan där.
På lördag smäller det nämligen. Första deltävlingen går av stapeln i min favoritstad, nämligen Göteborg. Jag önskar verkligen att jag ahde haft tid och möjlighet att vara där på plats, men det är bara att inse livets realiteter och finna sig i att inte komma ifrån utan att få följa det hela på distans.
För ett par år sedan hade jag förmånen att för en annan tidnings räkning få följa en deltävling i Göteborg på plats och även följa den stora finalen i Globen. Tänk att jag dessutom hade turen att i den delfinal jag följde så tävlade såväl Carola, Sandra Dahlberg som Roger Pontare. Det var en fantastisk upplevelse att få vara med på "insidan" så att säga.
Tanken är att jag ska komma med lite tankar kring årets melodifestivalcirkus, och även komma med lite rapporter inför de olika deltävlingarna. Jag kommer säkert också att skriva lite om forna uttagningar och minnen från förr. Har ni frågor eller funderingar så hoppas jag att ni hör av er till mig på mail: [email protected]
Vi hörs!
Bubbe
En första rapport
- den 8 februari 2008, kl 05:54
Här kommer lite aptitretare inför helgens final, så att ni kan börja fantisera om vad som kommer att vänta. Detta utan att varken jag eller ni har hört låtarna. För två år sedan var situationen en annan. Då hade jag lyckats komma över alla låtar, utom jokrarna, i förväg. Så då kunde jag ju faktiskt ge bättre omdömen.
Nu kan ni, och jag, för första gången lyssna på låtarna eller, efter ett tydligen lyckosamt lobbyarbete från skivbolagens sida och till förtret för oss vanliga Svenssons, rättare sagt 60 sek av varje låt från och med kl. 15.00 imorgon. Det är synd att marknadskrafterna kan förstöra det här för oss. Tidigare fick vi ju höra låtarna på lördagen mitt på dagen så vi kunde fundera fram till kvällen innan vi bestämde oss. Men vi får hoppas TV tar sitt förnuft till fånga och tänker på oss, tittarna och lyssnarna dvs de som Melodifestivalen faktiskt är till för, och låter oss lyssna till låtarna i förväg. Men de snuttar som nu kommer att finnas för lyssning hittar du på: www.svt.se/melodifestivalen
Men nu till lite beskrivningar av vad vi kan vänta oss. Detta bygger på beskrivningar som bekanta till mig berättat efter att ha varit på plats på repetitionerna i Göteborg, men också på vad journalisterna skriver.
The Poodles & E-type, Line of fire
Enligt rapporterna från repetitionerna så ska E-Types och Poodles låt vara den typ av låt som ska ses och upplevas live. Det är tydligen ett uppträdande som dryper av energi och Jacob och E-Type ska tydligen studsa omkring på scenen med en enorm frenesi. I enlighet med alla förväntningar så blir det tydligen mängder med pyroinslag, och redan i introt ska tydligen de första gå igång, för att riktigt kulminera i slutet av låten. Men låten då? Det är ju trots allt den som ska tävla. Ja det är väl i mycket vad man kan förvänta sig om man korsar The Poodles med E-Type.. Det ska tydligen vara en gitarrintensiv låt i högt tempo som ska ligga mer åt pop-hållet än vad man kunde vänta sig. Eurotechnon är tydligen nertonad och refrängen är inte lika klockren som E-Types refränger brukar vara. Det blir något som verkligen fungerar och som kan bära mycket långt. En klar aspirant på en direktbiljett till Globen
Face -84, Alla gamla x
Enligt källor ska det enda man egentligen kommer ihåg av denna låt vara en stor hönsnätbur på scenen Ändå ska det vara så att låten på något märkligt sätt biter sig fast vare sig man vill det eller inte. Däremot är sången tydligen väldigt skakigt och risken är uppenbar att det låter ännu skakigare när några miljoner sitter och tittar på lördag. Det här ska vara en låt som börjar ösigt med ett klassiskt dansbandsintro som sedan går över i en mycket stillsammare verssom andas en viss 60-talstouch. Låten beskrivs närmast som en dansbandsklyscha med klassisk dansk tonartshöjning dvs att tonartshöjningen kommer genom att första raden i refrängen sjungs förutom något ord och sedan kommer höjningen när denna rad sjungs en andra gång då i sin helhelhet. Det här ska vara låten med en text som är långt mer begåvad än melodin.
Velvet, Deja vu
Enligt mina vänner i Göteborg ska denna låt vara ganska mainstream och kommer att kräva ett bra framträdande för att sticka ut ur mängden. Velvet gör tydligen ett mycket bra framträdande där hon omges av tre dansare. Detta borgar tydligen för ett modernt och proffsigt framförande. Enligt, mina mycket kritiska vänner, så följer mesta standardmallen till punkt och pricka för ett effektivt dansnummer. Den här låten skulle de flesta länder böna och be om att få ha med i sin nationella uttagning, men vi svenskar är ju bortskämda med kvalitet i våra uttagningar och brukar rata sådant som mycket väl kunnat vinna i andra länders uttagningar. Låten... Ja det är enligt beskrivning eurodiscopop med Abba-influenser där en ganska anonym och lugn vers kombineras med en typisk dunka-dunka-refräng.
Brandur, Lullaby
Det här ska tydligen kunna vara årets svar på "I remember love", fast i en ännu mer avskalad version med bara sång, kör, piano och stråkar. Inledningen är om möjligt än mer enkelt arrangerad än resten av låten. Tankarna går till "I'm not afraid to move on" (Norge 2003). Låten sägs vara lite "svår" med knepiga ackordvändningar och kommer att kräva ett antal lyssningar för att fastna. Brandur sägs ha en pojkaktig charm och en mycket bra röst och det kan gå bra - om någon minns låten. Men problemet med låten är alla dessa ackordvändningar och abrupta avbrott som gör att låten tappar rytm vilket gör det lätt att tappa intresset.
Michael Michailoff, That's love
Detta är en låt som ska vara förbluffande lik Karl Martindahls "Love turns water into wine" (om ni nu minns den). Det ska uppenbart osa 60-tal över denna låt som ändå går spårlöst förbi redan innan den är över. Detta trots att Michael tydligen ska utnyttja scenens många olika delar på ett skickligt sätt och gör det bästa av låten.
Amy Diamond, Thank you
Amys elektroshufflepop (...inte mitt uttryck) ska tydligen vara en korsning mellan Jill Johnsons countrystuk och Britney Spears senaste alster. Föreställ er det om ni kan och ni har en ganska bra uppfattning om hur Amys bidrag låter. Det ska tydligen påminna om mycket av det man idag kan se och höra på MTV. Versen är enligt mina källor bättre än refrängen som känns något ryckig, och låten känns på många sätt modern. Amy och hennes fem dansare gör enligt uppgift ett väl koreograferat nummer där de lyckats få med det mesta. Amyhar tydligen lätt för att få med sig publiken med sina handklappar och handvinkningar á la "Bye bye baby" (den finska låten från 1994). Amy Diamond är verkligen ett proffs och kommer inte att göra någon besviken. Låten ska vara sjukligt smittsam. Jag har bara ett problem med det här. Jag avskyr Amy Diamond. Men tror ändå hon tar sig till Globen på lördag.
Suzzie Tapper, Visst finns mirakel
Suzzies bidrag är uppbyggd enligt klassiskt schlagerrecept med en lugn första vers och refräng och med en intensitet som därefter bara ökar för att kulminera i den typiska höjningen efter sticket. Låten är melodisk och mollstämd och både sång, melodi och text för tankarna till Eva Dahlgren. Detta ska vara kvällens vackraste bidrag och det bidrag jag tror kan skrälla. Uppträdandet lämnar visst mer att önska men vi har sett Maltesiskorna stå i princip stilla på scen och sjunga magiskt vackert och sedan vara med i slutstriden i Eurovision Song Contest. Så räkna inte bort Suzzie Tapper på lördag kväll.
Christer Sjögren, I love Europe
Detta ska tydligen andas grisfest om man ska tro mina vänner. Efter att de har sett Christer repetera under torsdagen så kan de bara konstatera att han fullständigt saknar självdistans. Han framför denna dansbands-calypso till synes fullt på allvar. Det finns enligt mina vänner egentligen ingenting som skiljer den här låten från någon parodi som Galenskaparna & After Shave kunde ha gjort. Med min erfarenhet om hur kritiska de är, och med min erfarenhet av hur de första deltävlingarna brukar gestalta sig, så är jag inte lika övertygad om att man kan räkna bort den här tysk- och Schnappi-inspirerade dansbandsschlagern á la Papaya Coconut med trumpeter i bakgrunden. En svensk lördagkväll kan det mycket väl gå hem.
En snutt är bättre än ingenting
- den 8 februari 2008, kl 21:11
Men jag är fortfarande sur på TV för att vi inte fårt höra hela låtarna. Det är svårt att ge en rättvis bild av låten när man inte får höra hela låten.
Skärpning till nästa år SVT!
Men ska ändå försöka ge en bild av vad jag tycker.
The Poodles & E-type, Line of fire
Den här låten saknar lite av den energis om jag väntade mig. _Men den kommer ändå att ta sig direkt till Globen. Det är välkomponerat. Det är genomtänkt. Det är snyggt. Och låten funkar verkligen och jag VILL att den ska gå direkt till Globen. Jag hoppas verkligen att Birgitta Persson i Överkalix läser detta så att jag äntligen kan bli förlåten för att jag inte gillade The Poodles förra gången de tävlade. Nu gör de nåt bra och det ska de ha all cred för!
Face -84, Alla gamla X
Det här känns som om man hört det många gånger förr. Det är en enkel vers och en lika enkel refräng med kända tongångar. Men ändå känns det fräscht och charmigt. Och det måste bero på deras röster. Hoppas bara att det håller live på scen. Det här kan mycket väl överraska imorgon och ta sig till Kiruna.
Velvet, Deja vu
Kan inte annat än ÄLSKA den här låten. Den här kommer att gå varm i min CD-spelare när CD:n kommer ut. Det är en snygg vers och en synnerligen snyggt producerad refräng. Det här är lagomt kyligt med ett bra driv och tillsammans med en snygg scenshow så kommer det här att bli MYCKET BRA! Jag önskar att den här kunde peta ut Amy Diamond från direkttåget till Globen men det lär inte hända. Men å andra sidan? Jag kommer att få se Velvet i Kiruna. Alltid någon tröst!
Brandur, Lullaby
Visst är det vackert, men jag kan ändå inte jaga ut en sak ur mitt huvud. Jag kan bara tänka på Islands praktfiasko ifjol med samma låt och samma röst. Det var minst lika vackert och suggestivt. Men det funkade inte då för Eirikur med Valentines lost och det lär inte funka nu heller för Brandur med Lullaby. Men snyggt sjunger han minsann.
Michael Michailoff, That?s love
Det finns bidrag man undrar hur de kunnat komma med. Och det här är ett av dem. Det är visserligen ingen kalkon men det är bara trist och själlöst. ?Love turns water into wine? med Karl Martindahl var ljusår bättre. Den låten hade driv, och Karl var både charmig och hade scennärvaro. Men allt det saknas här.
Amy Diamond, Thank you
Efter att ha läst allt om hur Amy totaldominerar i Göteborg och låtens kvalitéer så kan jag inte annat än bli FRUKTANSVÄRT BESVIKEN. Visst känns det modernt och fräscht. Men ändå är det bara trist och SLÄTSTRUKET. Men nog kommer hon att ta sig till Globen. Därom tvekar inte ens jag för alla kidsen kommer att ringa som galna. Men det är inget jag vill. Jag vill ha Velvet dit i stället. (Eller Suzzie?)
Suzzie Tapper, Visst finns mirakel
Ja och om de finns så kan Suzzie kanske knipa en direktbiljett med denna ståpälsrysare till låt. Det är så innerligt, så utlämnande vackert, så naket och så otroligt gripande och framförallt så känns det här ÄKTA! Att Suzzie sedan har en underbar röst gör inte det hela sämre. Det här är annat än Marie Lindberg. Det här kan bli en totalskräll imorgon, och jag måste erkänna att jag inte skulle gråta minsta skvätt över det. Ser hellre Velvet slagen av Suzzie än av Amy. Men innerst inne tror jag att Suzzie får göra Velvet sällskap till Kiruna.
Christer Sjögren, I love Europe
Det här är helt enkelt MYCKET VÄRRE än jag i mina värsta stunder fruktade. Att det sedan kan gå hem i lördagssofforna skrämmer mig faktiskt. Det här vill jag verkligen inte visa upp för resten av Europa. Det känns inte ens som om det skulle ha funkat på 70- eller 80-talet ens. Det här är bara PINSAMT och PATETISKT. Men VARNING? Refrängen sitter som smäck!!!
Mitt tips just nu inför morgondagen:
Till Globen:
Amy Diamond
E-Type & The Poodles
Till Kiruna:
Velvet
Suzzie Tapper
Vad jag skulle vilja:
Till Globen:
E-Type & The Poodles
Velvet
Till Kiruna:
Suzzie Tapper
Face-84
Dagens varning:
Är det tillräckligt många vinterfrusna, salongsberusade, flåshurtiga och nostalgiska "Semestersvenskar" som tar upp telefonen imorgon kväll så går Christer Sjögren direkt till Globen. Och då lär jag få se E-Type & The Poodles i Kiruna.
Kommentarer:
Trackback