Kvällens show
Eller hur?
Melodifestival är glitter, glamour och maffig show. Det gäller att sticka ut och märkas. Det kan man bara inte komma ifrån. Så det gäller att ta ut svängarna och våga. Om man vill märkas och bli ihågkommen. Tänk bara på Nanne´när hon sjöng "Avundsjuk", eller Roger Pontares alla möjliga och omöjliga outfits. Eller vad hade Waterloo varit utan Abbas kläder.
Så vad händer ikväll då?
Jo en del minnesvärda ögonblick blir det allt.
E-Type & The Poodles
Ja redan i öppningsnumret kommer kvällens snyggaste och egentligen kanske också mest iögonfallande outfit. Det är Jacob i The Poodles som verkligen fått till det. Hans svarta och mycket glittriga outfit med långa fransar och med nitad supsensoar är både läcker och helt sanslöst. Men bara så rätt i det här sammanhanget. Tillsammans med de övriga blir det bara en helt suverän helhet som dessutom känns helt rätt och riktig till låten.
Scenshowen är maffig med eld och pyrotekniska effekter från start till målgång. Framträdandet sitter som smäck och de framför detta med total hängivenhet och med glimt i öget. Det här borgar för en solklar biljett till Globen!
Face-84
Det här är visserligen sofistikerat och sobert på samma gång. Det är svart och silver som gäller för tjejerna. Och det känns att de velat få till nåt bra, men kanske inte riktigt nått fram till mål.
Scenmässigt är det här nog alldeles för slätstruket, och en av de mer kända kvällstidningsredaktörerna beskrev det här som debut på roliga timmen.
Velvet
Här kommer ett av de snyggast stylade och fräschaste bidragen klädmässigt. Velvet har på sig en byxdress med svarta utsvängda byxor med hög midja á la spansk tjurfäktare tillsammans med en urläcker guldig och svart topp, dvs om hon inte bytt kläder vilket hon tydligen gjort ett antal gånger.
Scenshowen är fräsch och fartfylld och ska tydligen vara en riktig dansrökare. Körtjejerna jobbar järnet och skapar riktig partystämning.
Brandur
Det här är visserligen stilrent och snygt men hämtat ur vilken postorderkatalog som helst. Helt enkelt väldigt vanligt och lite småtråkigt. En så snygg kille borde våga ta ut svängarna mer.
Framförandet bygger på sången och Brandur gör visst inte mycket till scenshow. Men i vissa fall är det ju låten som ska bära upp det mesta. Frågan är om låten räcker till för att kompensera avsaknaden av styrka i låten.
Michael Michailoff
Det här är visserligen liksom Brandurs outfit stilrent, och urtråkigt. Till och med hästlängder tråkigare än Brandur. Det här är ännu mer Dressman, ännu mer medelsvensson och ännu mer vanlig lördagsutgång än vad Brandur åstadkom. Nog kunde han ha försökt mer i alla fall.
Det konstiga är att hans framträdande tydligen gick hem på genrepet och att han fick ganska bra respons på låten. Det kan vara så att det 60 sekunders klipp som TV lagt ut av låten inte gör den rättvisa. Men nog känns det som om det här blir ett av de tråkigare inslagen.
Amy Diamond
Här är det amerikansk collegestämning som ska förmedlas. Amy står där i guldfärgad collegejacka och ser ut som om hon älskar det. Tillsammans med körtjejernas kläder blir det ändå ett fräscht helhetsintryck. Lägg särskilt märke till de urläckra handledsvärmarna och skärpen på kören
Här kommer showen som knäcker allt annat. Det är positiv energi från första stund. Jag hoppas att det lyfter låten så att också jag kan beröras av den hype som finns kring detta bidrag. Jag tycker visserligen den blir bättre för varje gång jag hör den, och jag inser vilken hit den kommer att bli. Men jag är inte övertygad. Det saknas massor innan den blir en vinnare i Globen.
Suzzie Tapper
Här är det sobert svart som gäller i enkel outfit bestående av volangkjol, topp och väst. Tillsammans med suzzies utseende så blir det ändå en vacker helhet. Betyget blir helt enkelt trist men helt rätt tillsammans med den låt hon gör.
Christer Sjögren
Även om Christer saknade omdöme när han tackade ja till låten så saknar han i alla fall inte omdöme när det gäller hur han klär sig. Han försöker inte göra om sig själv utan låter kören stå för festivalglamouren och det kitschiga. Och det gör de desto mer. Deras turkosa outfits är bland det bästa jag sett på länge i Melodifestivalen. Deras kläder är bizarra men samtidigt så genialiska och genomtänkta så jag bara smälter. Att sedan ta fram de klassiska plymerna á la Moulin Rouge höjer dessutom betyget massor.
Om de sedan kan rädda showen och ta fokus från Christers smörighet och hans stelhet och det räcker för att göra detta till ett bra nummer på scen står ännu skrivet i stjärnorna. Men jag tvivlar...