Det obrutna fjällområdet - resurs eller belastning?
Idag uppvaktades jag av en person som äger ett hemman uppe i fjällvärlden inom det s.k. obrutna fjällområdet. (Detta med "obrutet fjällomrde" är en definition som jag verkligen frågasätter riktigheten i, för många områden inom det obrutna fjällområdet är faktiskt exploaterde.) Han vill avstycka tomter och sälja dessa. I området finns redan idag ett antal fritidshus, såm området är exploaterat. Han har idag fått regeringens beslut att avslå hans överklagan mot avslaget på att få avstycka tomter.
Ska kommunerna i fjällområdet ha en sportslig chans att utveckla besöksnäringen på ett vettigt sätt måste det finnas möjligheter att nyttja mer till fritidshus och anläggningar. Jag lever i en kommun där vi har ca 4 kvadratkilometer mark var att disponera, 2-3 sjöar var med storlek över ett hektar och ett par kilometer strand var att nyttja. Men hur stor frihet har vi att nyttja detta?
Sedan finns det andra inslag i debatten om fjället som jag tycker är på väg att spåra ur, och det är debatten om samernas rätt att nyttja privat mark ovan odlingsgränsen till renbete. Där tycker jag att det i vissa fall rör sig om obehagliga övertoner. För min del är det en självklarhet att rennäringen måste få en chans att fortleva och utvecklas och jag är övertygad om att det går att åstadkomma i samförstånd.
Fjällområdet är en enorm resurs om det nyttjas på ett ansvarsfullt sätt som samtidigt ger utrymmen för näringslivsutveckling i fjällområdet. Annars kan fjällområdet i slutändan bli en belastning.